Dalaborg var under medeltiden en av Dalslands viktigaste borgar. I dag återstår endast ruiner, vackert belägna på en höjd med utsikt över Vänern. Borgen förstördes under Engelbrektsupproret på 1400-talet, då den liksom flera andra fogdeborgar brändes av upprorsmännen.
Borgen uppfördes år 1304 av hertigarna Erik och Valdemar. Det är möjligt att de inspirerades av marsken Torgils Knutssons borg Aranäs, som låg på andra sidan Vänern. Det har även funnits teorier om att platsen varit befäst redan före 1304, kanske med en enklare träborg. Några säkra belägg för detta finns dock inte. Ett brandlager som hittats på platsen skulle kunna härröra från en äldre anläggning, men kan lika gärna ha uppstått när marken röjdes inför byggandet av Dalaborg.
Dalaborgs bottenvåning var byggd i sten och hade putsade murar som var upp till fyra meter tjocka. Ovanpå stenvåningen fanns troligen ytterligare två våningar uppförda i trä. Läget gav i sig ett visst skydd, eftersom borgklippan omges av vatten på tre sidor och av en naturlig grav på den fjärde.
Vid en senare tidpunkt förstärktes graven med en vall, som troligen även var försedd med någon form av träförsvar. Trots sitt strategiska läge var Dalaborg ingen särskilt avancerad försvarsanläggning. Här saknades bland annat ringmur och flankeringstorn. Det är möjligt att man ursprungligen hade tänkt uppföra hela huvudbyggnaden i sten, men att planerna aldrig fullföljdes.
Copyright © 2018-2026 kyrkoruiner.se