Kyrkoruiner.se

Ca 75 meter från mitt hem ligger Häcklan, en del av Hallebergs mäktiga sydbrant. Platsen har sedan lång tid tillbaka varit omgiven av sägner och har bland annat pekats ut som Sveriges högsta ättestupa och som en plats med anknytning till Oden och Valhall. Sägner säger att det till och med kunde ha varit ingången till Valhall. Huruvida den sägnen är sann vet jag inte. Asatron går ju framåt i Sverige men jag har aldrig fått några pilgrimmer som kommit upp på min altan för att fota den mäktiga branten. Men vem vet, det kanske dyker upp någon i framiden och läser berörda peroner detta är ni varmt välkomna.

Enligt den gamla sägnen ska Oden, som i den lokala traditionen även kallats Häcklaman, ha hållit till uppe på berget. Här finns naturliga stenformationer som kallas "dödsbänkarna", där det berättas att Odens krigare satt och drack mjöd innan de gav sig ut i strid. Den omkring 60 meter höga branten vid Häcklan har fått namnet Ättestupan och kom med tiden att förknippas med berättelser om människor som kastade sig utför stupet för att komma till Oden och Valhall.

Några historiska eller arkeologiska belägg för att Häcklan verkligen har använts som ättestupa finns dock inte. Berättelserna hör istället till den rika sägentradition som under århundraden vuxit fram kring Halleberg. Redan Carl von Linné uppmärksammade platsens sägner när han besökte området under sin Västgötaresa 1746.

Nedanför stupet låg tidigare en vattensamling som kallades Onskälla eller Odens damm. Även den kom att vävas in i berättelserna kring platsen. Dammen fanns kvar långt in i modern tid men fylldes igen under 1920-talet.

Ett stenkast från Häcklan ligger Hästevadets stenar, ett gravområde från äldre järnåldern. Kombinationen av den dramatiska bergsbranten och de verkliga fornlämningarna nedanför har säkert bidragit till att så många berättelser och sägner uppstått kring platsen.