Kyrkoruiner.se

Karlstads domkyrka ligger högt och väl synlig på Lagberget mitt i Karlstad. Den nuvarande kyrkan började byggas under 1720-talet och invigdes den 2 juli 1730. Kyrkan är byggd som en korskyrka med formen av ett grekiskt kors och Kungsholms kyrka i Stockholm stod som förebild. Tornet tillkom några år senare och stod färdigt 1737.

Domkyrkan föregicks av två äldre kyrkor som låg på en annan plats på Tingvallaön, nere vid Klarälven ungefär där Stadshotellet ligger idag. Den första kyrkan på platsen hade medeltida ursprung men förstördes i en brand 1616. En ny kyrka byggdes på samma plats och invigdes 1629. När Karlstad blev stiftsstad 1647 upphöjdes denna kyrka till domkyrka.

Placeringen alldeles intill Klarälven var dock inte särskilt lyckad eftersom området ofta drabbades av översvämningar och det fanns även en rädsla för att kyrkan skulle rasa ner mot älven. När en stor stadsbrand den 1 oktober 1719 förstörde både stora delar av Karlstad och domkyrkan bestämde man sig därför för att inte bygga upp kyrkan på samma plats. Istället valdes Lagberget, den gamla tingsplatsen, där dagens domkyrka fortfarande står.

Under slutet av 1700-talet förändrades kyrkans interiör kraftigt efter ritningar av arkitekten Erik Palmstedt. Ombyggnaden genomfördes i nyklassicistisk stil och det är fortfarande mycket av denna ljusa och strama karaktär som präglar kyrkorummet idag.

Den 2 juli 1865 drabbades Karlstad återigen av en våldsam stadsbrand. Nästan hela staden förstördes och även domkyrkan skadades svårt. Kyrkans kraftiga stenväggar och valv klarade sig, men taket och den övre delen av tornet brann. Kyrkklockorna föll ner eller smälte av den kraftiga hettan och kyrkans inre blev sot- och vattenskadat.

Trots branden lyckades man rädda många värdefulla föremål, böcker, handlingar, textilier och kyrksilver. Det berättas hur kyrkans personal bar ut föremål medan branden närmade sig och placerade dem på en potatishage öster om kyrkan. Bara några veckor efter katastrofen kunde man återigen hålla högmässa i domkyrkan.

Redan året efter branden byggdes den övre delen av tornet upp på nytt. Det nya tornet ritades av arkitekten Albert Törnqvist och fick den höga och spetsiga form som fortfarande är ett tydligt kännetecken för Karlstads stadsbild. Däremot tog det betydligt längre tid innan resten av kyrkan var helt återställd efter branden.

Under 1900-talet har domkyrkan restaurerats och förändrats vid flera tillfällen. En större restaurering genomfördes 1915–1916 och ytterligare en omfattande ombyggnad gjordes 1967–1968. Då förändrades bland annat koret, centralaltaret fick en ny placering och en kororgel tillkom. Vid restaureringen 1997–1998 skapades dessutom Uppenbarelsens kapell i den södra korsarmen. Kyrkan som man möter idag är därför resultatet av många olika tiders förändringar och restaureringar.

Utifrån är Karlstads domkyrka ganska stram och den höga tornspiran gör att kyrkan syns från stora delar av staden. När man kommer in förändras intrycket. Kyrkorummet är stort, ljust och betydligt mer utsmyckat än vad utsidan först ger intryck av.

Kyrkan är egentligen lite för modern för min smak. Jag föredrar normalt betydligt äldre kyrkor där medeltiden fortfarande känns tydligare i byggnaden. Trots det blev besöket i Karlstads domkyrka en väldigt trevlig upplevelse. Framför allt är det den ljusa och vackra interiören som gör kyrkan sevärd och som gjorde ett betydligt större intryck på mig än jag hade förväntat mig innan jag gick in.