Kyrkoruiner.se

Ruinen efter Mariakirken ligger i Middelalderparken i Gamlebyen i Oslo, alldeles intill ruinerna efter den gamla kungsgården. Det är en stor och imponerande ruin. Idag återstår bara de låga murarna, men under medeltiden låg här en av Norges viktigaste kyrkor, tätt förbunden med kungamakten och den kungsgård som låg alldeles intill.

Historien på platsen går tillbaka ända till mitten av 1000-talet. Den första Mariakirken var en träkyrka byggd som en stolpkyrka och låg vid den kungsgård som etablerades här under samma period. Området låg då ute på Øra, vid strandkanten mellan Bjørvika och Alnaelva. Landskapet såg alltså helt annorlunda ut än idag och kyrkan låg betydligt närmare Oslofjordens vatten.

Träkyrkan ersattes senare av en stenkyrka och under medeltiden byggdes kyrkan om och ut i flera omgångar. Det man idag ser som låga murar i gräset representerar därför flera olika byggnadsperioder och en historia som sträcker sig över flera hundra år.

Mariakirken fick särskilt stor betydelse under kung Håkon V Magnusson i slutet av 1200-talet och början av 1300-talet. Håkon gjorde Oslo till ett allt viktigare centrum för kungamakten och lät genomföra stora byggnadsarbeten i staden. Mariakirken byggdes ut till en praktfull kunglig kyrka och prästerskapet vid kyrkan fick en viktig ställning i rikets förvaltning.

Kyrkan blev också en kunglig gravkyrka. När Håkon V Magnusson dog 1319 begravdes han i Mariakirken tillsammans med sin hustru drottning Eufemia, som hade avlidit några år tidigare. Deras kvarlevor fördes långt senare till Akershus slott, där de idag finns i det kungliga mausoleet.

Den kungsgård som låg alldeles intill kyrkan hade anor från 1000-talet och tillsammans bildade kungsgården och Mariakirken ett kungligt centrum i den södra delen av det medeltida Oslo. Längre norrut låg stadens kyrkliga centrum med St. Hallvardskatedralen och biskopsborgen. När man idag besöker ruinerna efter dessa platser går det fortfarande att få en uppfattning om hur den medeltida staden var uppbyggd.

Efter reformationen på 1500-talet förändrades situationen för många av Oslos kyrkor och kloster. Mariakirken togs ur bruk och började förfalla. Bränder, rivningar och återanvändning av byggnadsmaterial gjorde så småningom att den stora medeltida kyrkan försvann. Kvar blev de grundmurar som idag visar var kyrkan en gång stod.

Det är egentligen först när man går runt bland murarna som man börjar förstå hur stor Mariakirken måste ha varit. På fotografier kan låga ruinmurar ibland se ganska oansenliga ut, men på plats framträder kyrkans plan betydligt tydligare. Man kan följa murarna och försöka föreställa sig väggarna, kyrkorummet och människorna som rörde sig här för kanske 700 eller 800 år sedan.

För mig blev Mariakirken en av de ruiner i Oslo som gjorde starkast intryck. Trots att murarna inte längre är särskilt höga är själva ruinen enorm och när jag gick omkring där fick jag verkligen känslan av historiens vingslag. Att veta att norska kungar en gång vistades precis här, att kyrkan spelade en roll i rikets styre och att Håkon V och drottning Eufemia begravdes här gör att platsen blir något helt annat än bara några gamla stenmurar i en park.

Jag hade dessutom en vän med mig vid besöket. Mitt intresse för gamla kyrkoruiner är kanske något större än hans och efter ett tag började han nog tycka att jag hade lagt mer än tillräckligt med tid på att gå runt och fotografera gamla stenar från alla möjliga vinklar. Själv tyckte jag naturligtvis att det fortfarande fanns några bilder kvar att ta. När man står framför en ruin av den här storleken är det svårt att bara ta ett par fotografier och sedan gå vidare.

Om man är intresserad av medeltida historia är hela området kring Mariakirken väl värt ett besök. Här finns inte bara kyrkoruinen utan även lämningarna efter den gamla kungsgården och på relativt kort avstånd flera andra ruiner från det medeltida Oslo. Idag ligger allt mitt i den moderna huvudstaden, men bland murarna i Middelalderparken är det fortfarande möjligt att för en stund försöka föreställa sig det Oslo som fanns här för nästan tusen år sedan.