Kyrkoruiner.se

Mariestads domkyrka ligger mitt i Mariestad i Västergötland och är en av stadens mest framträdande byggnader. Trots namnet har den egentligen inte fungerat som domkyrka sedan mitten av 1600-talet. Tillsammans med Kalmar domkyrka är den ett av Sveriges två exempel på kyrkor som fortfarande kallas domkyrkor trots att de inte längre är huvudkyrkor i något stift. Det är en ganska ovanlig historia och en av de saker som gör kyrkan extra intressant.

Mariestads stift bildades under slutet av 1500-talet på initiativ av hertig Karl, den blivande kung Karl IX. Han ville skapa en egen kyrklig organisation för delar av sitt hertigdöme, som tidigare hade tillhört Skara stift. Bakgrunden var bland annat de religiösa motsättningarna mellan hertig Karl och hans äldre bror, kung Johan III. Under den här tiden pågick fortfarande kampen om vilken riktning den svenska kyrkan skulle ta efter reformationen. Johan var mer positiv till vissa äldre katolska traditioner, medan Karl företrädde en annan protestantisk inriktning.

Det nya stiftet hade ingen biskop i vanlig mening. Istället leddes det av en superintendent, en kyrklig ledare som i praktiken hade många av de uppgifter som annars tillhörde en biskop. Superintendenturen omfattade Värmland samt Vadsbo och Valle härader i Västergötland. År 1646 upphörde Mariestads stift och året därpå flyttades superintendenturen till Karlstad. Därmed förlorade kyrkan i Mariestad sin ställning som stiftets huvudkyrka, men namnet domkyrka levde vidare. I ett kungligt brev från 1696 fastslogs dessutom att Mariestads kyrka inte längre skulle betraktas som domkyrka, men det verkar inte ha hindrat någon från att fortsätta använda namnet.

Kyrkan började byggas 1593 på uppdrag av hertig Karl. Grundstenen lades den 25 april samma år och 1602 hade bygget kommit så långt att kyrkan kunde tas i bruk, även om arbetena fortsatte under de följande åren. Den hör därmed till de ganska få större kyrkor som började uppföras i Sverige under 1500-talet.

Den kyrka vi ser idag är dock inte helt densamma som stod färdig under början av 1600-talet. Den 18 augusti 1693 drabbades Mariestad av en förödande stadsbrand som även förstörde stora delar av domkyrkan. Taket och tornspiran brann, kyrkklockorna föll ned och mycket av inredningen gick förlorad. Kyrkan återuppbyggdes, men redan 1696 inträffade nästa katastrof när den nya tornspiran blåste ned under en kraftig storm och slog sönder delar av taket och valven. Det är nästan svårt att förstå hur mycket otur en enda kyrkobyggnad kan ha.

Kyrkan har därefter reparerats och förändrats flera gånger. Tornet fick sitt nuvarande utseende vid restaureringen 1903 och är idag omkring 82 meter högt. Även interiören bär spår av olika tider. Här finns delar från den ursprungliga kyrkan, äldre inventarier som överlevt katastroferna, barockinredning från tiden efter branden och betydligt yngre förändringar. Det gör att kyrkan idag är resultatet av mer än fyra sekler av ombyggnader och restaureringar.

Jag tycker att Mariestads domkyrka är vacker både på utsidan och insidan. Utvändigt är det framför allt den stora byggnaden och det höga tornet som imponerar. Invändigt är det de höga valven, den öppna rymden och alla historiska detaljer som gör kyrkan speciell. Trots att byggnaden har förändrats många gånger genom århundradena ger den ett väldigt gammalt intryck.

En av de saker som bidrar mest till den känslan är det stora antalet gravhällar inne i kyrkan. De påminner om att kyrkorummet tidigare också användes som begravningsplats. Flera av gravhällarna har bevarats och är idag en mycket tydlig del av kyrkans historiska miljö. Jag tycker att sådana gravhällar är väldigt intressanta eftersom de gör det så tydligt att människor har använt samma byggnad under flera hundra år.

En annan detalj som verkligen fångade mitt intresse var den vackra dopfunten av koppar. Den skänktes till kyrkan 1646 genom Bronte Knutsons testamente och hör alltså till de äldre inventarier som överlevde den stora branden 1693. Dopfunten är rikt dekorerad och är dessutom försedd med larm. Det går alltså inte att gå fram och känna på den utan att riskera att utlösa larmet.

Även predikstolen och altaruppsatsen är värda att titta närmare på. De tillkom efter stadsbranden och hör till början av 1700-talet. Altaruppsatsen utfördes av bildhuggaren Börje Löfman 1699 och föreställer Kristus omgiven av apostlarna. Tillsammans med gravhällarna och den äldre dopfunten visar de hur kyrkorummet successivt har fått sitt nuvarande utseende.

Jag rekommenderar varmt ett besök och tycker framför allt att man ska ta sig tid att titta på gravhällarna, dopfunten och de andra äldre inventarierna.